Som tusenåriga grannar har norrmän och svenskar utvecklat samförstånd, gemensamma intressen och samarbetsformer som hela tiden är i ändring. Eller…? Vissa skillnader sticker djupt in i folksjälen. Vi vill, och skall, ha våra egna seder, vanor och koder.

Vi som skriver detta är förankrade i det norsk-svenska samarbetet genom ett långt liv av företagande - som både arbetstagare och arbetsgivare, som invånare på mindre orter, som studenter och som föräldrar – växelvis på båda sidor av gränsen. Vi vill bidra till bättre kommunikation, kulturutbyte och ökat företagande i gränsregionerna.

Är de nationella skillnaderna till hinder för företagandet i gränsregionerna? Nej, självklart inte. Företag vet att utnyttja fördelar, och vilka fördelar finns det då att verka i en gränsregion? Till skillnad från Malmö-Köpenhamn-regionen, är våra gränstrakter mellan Idre/Drevsjø i nord och Halden/Strömstad i söder, glest befolkade och avstånden längre. Inte om vi jämför med Nord-Norge och Nord-Sverige, men nu är det ”vår” region vi pratar om. Det betyder att företag kan påverka trivsel och lojalitet hos sina medarbetare i högre grad än på större orter, och att kunna attrahera och bibehålla människor och deras kompetenser är en nyckelfråga oavsett geografiskt läge.

Arbeten och näringsutveckling skapas där det finns tillgång till kompetent arbetskraft. Utöver attraktiva arbeten har dessa företag, tillsammans med föreningar, idrottslag, kulturskolor och kommunerna själva, stora möjligheter att påverka livet för de invånare som bor i gränsregionen. Hur människor trivs, lever och utvecklar stolthet för sin hemort, har stor betydelse för företagandet på orten.

Det handlar inte bara om industri och infrastruktur, utan också om att kommunicera livsglädje, framtidstro och stolthet. Det finns gott om historier om lokalt engagemang, men hur ofta når dessa berättelser allmänheten? I stället hamnar vi i debatter på sociala medier – ofta efter att beslut har fattats – där symptomen får all uppmärksamhet och orsakerna förblir i skymundan.

Det finns et stort engagemang när skolor och sjukvårdsinrättningar hotas av nedläggning, men den bistra sanningen är att det krävs fler, nya arbetsplatser för att bibehålla och öka invånartalet så att institutionernas existens kan försvaras. Det är inte enkelt, men det fungerar på vissa ställen och inte på andra – på båda sidor av gränsen!

De som finansierar gränsprojekt och de politiker som är verksamma i gränsregionerna, ser förhoppningsvis värdet och behovet av god kommunikation till invånarna i sitt område. Dessa invånare, tillika väljare, går sällan på politiska möten och deltar sällan på konferenser, men de lever med konsekvenserna. Resultatet kunde ha blivit bättre om deras engagemang hade varit större och kommit tidigare.

Skillnader och likheter

I Norge jobbar man inte i trädgården på söndagar, i Sverige är söndag gräsklippardagen nummer ett. I Norge är butiker stängda på söndagar, medan söndag är storhandlar-dag i Sverige. Tittar man på parkeringsplatserna vid gränsnära shoppingcentra i Sverige, är dock andelen norska bilar i flertal. Om Systembolaget haft söndagsöppet, hade nog söndagar varit Norges shoppingdag också. Dock inte för människor från det mer religiösa Sør-Vestlandet, vilka säkert hade fått med sig djupaste Småland för att bojkotta söndagshandel. Det är mindre skillnad på Halden och Strömstad än Halden och Kirkenes.

I Norge är det mera ”så här gör vi, kör i gång”, medan man i Sverige gärna vill ha ett sammanträde till. Men om det skall byggas en motorväg i Sverige, så gör övergripande regionala beslut att det kan påbörjas snabbare och att vägen blir där myndigheterna vill att den skall gå. I Norge ges möjligheter att påverka vart vägen skall gå ända ned på kommunal nivå. Och dessa möjligheter utnyttjas!

Men vi är i sanning ett brödrafolk oavsett skillnaderna. I gränstrakterna pratar vi om gränsområden, inte gränser. Ett exempel är Finnskogen, där det nya Museet på Svulrya (skrivs med två l i Sverige) öppnar i augusti 2025. Det tar för sig regionens gemensamma historia om skogsfinnarna. Området kallas ofta för rally- och dansbandsbältet. Alla som kommer från dessa trakter och är över 50 år, dansade lika mycket på Kjellmyra, Älgsjövallen, Bjørkheim, Kynnbrua och Bograngen. Det gäller alla gränsregionerna: Dalarna och Innlandet, Dalsland och Østfold, eller regionerna där emellan har hundraåriga samarbeten och gemensamma kulturella uttryck. Som sagt; det är mindre skillnad mellan Halden och Strömstad än Halden och Kirkenes.

Ökat samarbete

Flödet av arbetskraft och pengar över gränser är bara en del av interaktionen mellan länderna och regionerna. Naturen (fjordar, älvar, jord och skog) är exempel på forskningsområden där gränsöverskridande samarbete är absolut nödvändigt. Försvarssamarbetet har alltid varit viktigt, men kriget i Ukraina, Nato-medlemskap och osäkerhet om vart USA är på väg, har gett större prioritet till försvarssamarbetet. Under pandemin upplevde vi centralt beslutade gräns-stängningar utan tillräcklig kunskap om den dagliga, lokala handeln som faktiskt sker mellan länder. Detta som några exempel på behovet av samarbetet över gränserna, vilket är avgörande för företagandet, miljöarbetet, kulturen, allmän effektivisering och för att säkerställa det gemensamma demokratiarbetet.

Centralt i utvecklingen av gränsregionerna är energipolitiken. Energitillgång är en begränsning på vissa ställen och en fördel på andra; Vissa kommuner säger ”Välkommen, vi hjälper till med etablering av er elintensiva verksamhet. Sätt i gång, vi kommer att anpassa behov och utreda konsekvenser senare”, medan andra måste säga ”Tyvärr finns det ingen plats för er verksamhet eftersom vi inte har energikapacitet hos oss”. Detta är mycket specifika utmaningar som förhoppningsvis kan lösas tillsammans. Etablering av serverhallar är inte utan vidare positivt för glesbygden, det krävs arbetsplatser för en levande landsbygd. Rune Langerud, VD Norse Metal i Elverum, säger det enkelt: "Ingen energi - ingen industri."

Samarbetsprojekt

Det finns en rad organisationer och sammanslutningar som redan arbetar för ökat samarbete i gränsregionerna. Till exempel Intterreg, där Interreg A har Norge-Sverige som fokus, och där flera projekt har visat bra resultat inom sina områden: Näringsliv och innovation, hållbar landsbygdsutveckling, kultur och samhörighet, miljö och grön omställning och inte minst mobilitet över gränsen, som verkar för ökat utbyte av arbetskraft och utbildning. Et konkret projekt är "Gränslöst entreprenörskap" som verkar för stöd till små företag. Det finns många exempel på att det är både möjligt och nödvändigt. Det gäller både för företag, institutioner, organisationer, kommuner och regioner. För exempel Cross-border Committee Innlandet-Dalarna (CCID), Tretorget AS och Teknikdalen AB, UNISKA –University Alliance in Inner Scandinavia, The Paper Province & Norwegian Wood Cluster, Innovatum Science Park & Dalarna Science Park, Svinesundskommittén, Byggföretag inom skoglig bioekonomi, Älvdalens Utbildningscentrum & Trysil videregående skole. Listan är lång, och den växer. Visst är det fantastiskt!

”Om detta må det förtäljas”

Det händer fantastiska saker i gränsregionerna och även om utmaningarna är stora så finns det både medel och vilja att arbeta för ett levande och expansivt gränsområde. Journalister i glesbygd och på mindre orter vill mer än ”katt i träd” och att odla spekulationer. Det är viktigt att de får tillräcklig, relevant och trovärdig information från tillförlitliga källor. Detta är et kontinuerligt arbete, ett inslag i riksmedia är fort glömt medan lokal nyhetsbevakning kan bygga stora saker på sikt.

Vi skriver detta för att påminna er alla som hanterar pengar, makt och strategi på båda sidor av gränsen; det finns alltid möjlighet att förbättra kommunikationen. Mer riktad, informativ och inspirerande kommunikation om forskning, politik, industri och kultur stärker självkänsla, tillhörighet och möjlighet till bättre företagsklimat – och det måste göras på ett språk som alla förstår.

‍